lördag 28 november 2009

Millie Jackson : Caught Up



Tung konceptplatta om otrogenhet. Tät southern-soul-drama. Från '74.

lördag 7 november 2009

T. Rex : The Slider



Groovig opretaniös bop som är på gränsen till att falla samman samtidigt som den ibland är tyngre än Black Sabbaths debut. Blir f.t. bättre för varje år som går. Tidlös klass. Från 1972.

fredag 16 oktober 2009

Milva : Dedicato A Milva Da E. Morricone



Bitvis fruktansvärd italiensk schlager, bitvis spöklikt vackert skör och dramatisk italiensk trauma med en iskall Milva som backas av en iskall Ennio Morricone.

T. Valentine : Hello Lucille... Are You A Lesbian?



R&B nutzoid med inte särskilt PK-texter. Galna skrik, plonka-plonka-piano, lätt stört. Rätt bra.

Long John Hunter : Ooh Wee Pretty Baby!



Svängig, skarp gitarrbaserad elektrisk rock'n'roll och instroblues av högre kvalitet.

The Knickerbockers : Rockin' With The Knickerbockers


Beatles-härmande New Jerseycombo med hysteriska poplåtar med hysteriska arrangemang och några vassa fuzzsoloräkor. Något forcerat, men oftast bra.

onsdag 16 september 2009

John Lee Hooker : It Serves You Right To Suffer



En av de vassaste inspelningarna där John Lee Hooker har ett kompband.

lördag 29 augusti 2009

The Last : L.A. Explosion!



Pop på alla sätt och vis. Bra pop. Från 1979.

Hawkwind : In Search Of Space



Världens bästa progplatta.

The Deviants : Ptooff!



Gammal skramlig hippieprovokation. Genomgående avkopplat stressande lyssning. Från 1967.

Stiv Bators : Disconnected



Stivs solodebut från 1980 - heroin-chic powerpop med punksnarl och befriande avklädd produktion.

The Saints : (I'm) Stranded



Glimrande debut. Från 1977.

Captain Beefheart & His Magic Band : Safe As Milk



Mästerlig debut och perfekt ställe att börja lyssna på Kapten. Från 1967.

onsdag 26 augusti 2009

Brian Eno : Before And After Science



Jag får inte glömma att King's Lead Hat är helt jävla bra. Annars en hel del softrock - hörs att han hjälpte Bowie vid den här tiden. Från 1977.

Flamin' Groovies : Jumpin' In The Night



Titelspåret är enligt min mening en av deras absolut bästa. Mörk boogie som bara är ett halvtaskigt stenkast från Slow Death. Från 1979.

The Nerves : One Way Ticket



Här finns allt man behöver med the Nerves. Samling från 2008.

Flamin' Groovies : Shake Some Action



Har åldrats en hel del. Men titelspåret och en handfull till hänger fortfarande med. Från 1976.

tisdag 25 augusti 2009

Nico : Chelsea Girl



Melankolisk artig folkrock. Trevlig lyssning rakt igenom. Från 1967.

John Cale : Slow Dazzle



Halvgalen softrock med den då nyligen bedragne John. Hans version av Heartbreak Hotel är fortfarande ruskig.

Flamin' Groovies : Teenage Head



Uppsluppen och groovig rock helt stört inspirerat av Rolling Stones. Till och med Mick Jagger erkände när han jämförde med egna jämnåriga Sticky Fingers att Flamin' Groovies hade gjort ett bättre jobb. Från 1971.

Chrome : Alien Soundtracks



Skräck-electro, syrade fuzzsolon och stöddig sång. Perjävlafekt. Från 1977.

Tubeway Army : Replicas



Mysig synth med sci-fi fantasier och några enorma låtar. Från 1979.

XTC : White Music



Smått vansinnig punkig pop. Från 1978.

The 13th Floor Elevators : Bull Of The Woods



Min favorit med The 13th Floor Elevators. Lugn och avspänd med blöt ljudbild. Kolla Livin' On - allt Roky behöver är två ackord. Från 1968.

The Vibrators : Pure Mania



Pubrockpunk av klass från "gubbar" runt 25. Från 1977.

King Khan & the Shrines : What Is?!



Svängig garagerock. Från 2007.

Public Image Limited : Public Image Limited



För att vara så pretantiös och överfull med lååånga låtar så är det här belönande lyssning hela tiden. Befriande krautig postpunk med en otyglad John Lydon. Från 1978.

Lost Sounds : Lost Sounds



Dansig dödsvågsattack. Från 2004.

Kavinsky : 1986



Kool electro. Från 2007.

måndag 24 augusti 2009

The Pagans : Shit Street



ÅrgångsPagans.

Neighb'rhood Childr'n : Long Years In Space



Bra amerikansk psychedelisk poprock från 1968.

Betty Lavette/Carol Fran : The Complete Calla, Port & Roulette Recordings



Bortglömd soul. Bra bortglömd soul. Med Lavettes fantastiska Let Me Down Easy.

söndag 23 augusti 2009

V/A : The Harder They Come



Klassiskt soundtrack. Jag har fortfarande inte sett filmen. Från 1972.

Black Lips : We Didn't Know The Forest Spirit Made The Flowers Grow



Black Lips när dom var on top of their game. Från 2004.

Jay Reatard : Blood Visions



Rakbladsvassa spartanska produktioner sprudlande av pseudopsykosociala observationer akompanjerat av punkiga new wave-diamanter som kastar ljus tillbaka till 70- och 80-talets punk och new wave samtidigt som allt är väldigt modernt.

Thomas Function : Celebration



Sympatisk, pigg och fångstig poppig garagerock som bjuder in utan krav.

We The People : Too Much Noise



Sundazed har samlat We The Peoples bästa låtar.

The Five Americans : I See The Light



Poppig stompig bubbelgumsgarage av högsta klass. Från 1966, här återutgiven av Sundazed.

V/A : Oh No It's More From Raw



Här har du ju Sick Of You med the Users. Bara en sån sak!

V/A : Raw Deal!



En näve skit och en näsa bra låtar, men dom bra är fan bra bra. Yao. Från 1977.

Augustus Pablo : Rockers Meets King Tubby In A Fire House



Klassisk dub. Från 1980.

Black Lips : Let It Bloom



Min favorit med dessa skräpiga punkrock'n'rollare.

Scientist : Rids the World of the Evil Curse of the Vampires



En klar dub-favorit. Många koola titlar som får en att tänka på Hammer-skräckisar, men allt handlar om mysig dub. Från 1981.

Les Baxter : The Exotic Moods Of...



En "best of" med Baxters mest äventyrliga kompositioner.

lördag 22 augusti 2009

Terry Riley : A Rainbow In Curved Air



Terry gör vad Terry gör bäst på denna banbrytande minimalistiska skiva.

Moondog : Moondog



Tidlös percussionsdriven opretantiös hipsterjazz. Från 1956.

C.A. Quintet : Trip Thru Hell



En psykedelisk tungviktare. Inte för nybörjare.

Fear : The Record



Otrevliga, musikaliska, politiskt inkorrekta, roliga. Från 1982.

The Cramps : Off The Bone



När inget annat funkar så finns alltid the Cramps.

Dead Boys : We Have Come For Your Children



Dead Boys andra (och sista) studioalbum är bitvis värdelös, bitvis strålande och i ett fall (Ain't It Fun) episk.
Från 1978.