Millie Jackson : Caught Up

Tung konceptplatta om otrogenhet. Tät southern-soul-drama. Från '74.

T. Rex : The Slider

Groovig opretaniös bop som är på gränsen till att falla samman samtidigt som den ibland är tyngre än Black Sabbaths debut. Blir f.t. bättre för varje år som går. Tidlös klass. Från 1972.

Milva : Dedicato A Milva Da E. Morricone

Bitvis fruktansvärd italiensk schlager, bitvis spöklikt vackert skör och dramatisk italiensk trauma med en iskall Milva som backas av en iskall Ennio Morricone.

T. Valentine : Hello Lucille... Are You A Lesbian?

R&B nutzoid med inte särskilt PK-texter. Galna skrik, plonka-plonka-piano, lätt stört. Rätt bra.

Long John Hunter : Ooh Wee Pretty Baby!

Svängig, skarp gitarrbaserad elektrisk rock'n'roll och instroblues av högre kvalitet.

The Knickerbockers : Rockin' With The Knickerbockers

Beatles-härmande New Jerseycombo med hysteriska poplåtar med hysteriska arrangemang och några vassa fuzzsoloräkor. Något forcerat, men oftast bra.

John Lee Hooker : It Serves You Right To Suffer

En av de vassaste inspelningarna där John Lee Hooker har ett kompband.

The Last : L.A. Explosion!

Pop på alla sätt och vis. Bra pop. Från 1979.

Hawkwind : In Search Of Space

Världens bästa progplatta.

The Deviants : Ptooff!

Gammal skramlig hippieprovokation. Genomgående avkopplat stressande lyssning. Från 1967.

Stiv Bators : Disconnected

Stivs solodebut från 1980 - heroin-chic powerpop med punksnarl och befriande avklädd produktion.

The Saints : (I'm) Stranded

Glimrande debut. Från 1977.

Captain Beefheart & His Magic Band : Safe As Milk

Mästerlig debut och perfekt ställe att börja lyssna på Kapten. Från 1967.

Brian Eno : Before And After Science

Jag får inte glömma att King's Lead Hat är helt jävla bra. Annars en hel del softrock - hörs att han hjälpte Bowie vid den här tiden. Från 1977.

Flamin' Groovies : Jumpin' In The Night

Titelspåret är enligt min mening en av deras absolut bästa. Mörk boogie som bara är ett halvtaskigt stenkast från Slow Death. Från 1979.

The Nerves : One Way Ticket

Här finns allt man behöver med the Nerves. Samling från 2008.

Flamin' Groovies : Shake Some Action

Har åldrats en hel del. Men titelspåret och en handfull till hänger fortfarande med. Från 1976.

Nico : Chelsea Girl

Melankolisk artig folkrock. Trevlig lyssning rakt igenom. Från 1967.

John Cale : Slow Dazzle

Halvgalen softrock med den då nyligen bedragne John. Hans version av Heartbreak Hotel är fortfarande ruskig.

Flamin' Groovies : Teenage Head

Uppsluppen och groovig rock helt stört inspirerat av Rolling Stones. Till och med Mick Jagger erkände när han jämförde med egna jämnåriga Sticky Fingers att Flamin' Groovies hade gjort ett bättre jobb. Från 1971.